Finska fjärrpatruller under andra världskriget

Radioutrustning

Givetvis var ett fungerade samband en nödvändighet för att fjärrpatrullerna skulle kunna lösa sina uppgifter.

Under vinterkriget 1939-40 hade man tyska agentradiosändare. De var klumpiga (15 kg) och fungerade inte på önskvärt sätt.

Sändare M 4 Vid halvårsskiftet 1940 hade man utvecklat en liten sändare i metallhölje och som fick beteckningen M4 (något senare även M5) samt täcknamnet Korpikuusen kyynel (ödemarksgranens tår). Patrullkarlarna förkortade snart täcknamnet till endast Kyynel (tår). Fjärrpatrullerna utrustades med denna tårradio vilket innebar att de endast kunde sända till hemmabasen - inte ta emot någon radiotrafik. Frekvensområde: 3,5 - 6 MHz. Sändarräckvidden var minst 20 - 30 mil, i vissa fall upp till 70 mil.

Sändare M4 och mottagare M7 i bärväska Man hade behov av en radiomottagare och i augusti 1941 kom M7 vilket innebar att man tillsammans med M4 fick tvåvägskommunikation. Soldaterna var dock inte helt nöjda med denna radioutrustning som var krånglig att hantera och elektronrören instabila, kortlivade och dessutom svåra att få tag på under krigstid.


Så utvecklades M 10 (juli 1942) som innehöll både radiosändare och mottagare i samma metallhölje. Detta var en klar förbättring. Ytterligare en version M 11 kom senare. Både M 10 och M 11 kom också i kristallstyrda och därmed mer frekvensstabila versioner (M 10X resp. M 11X). Läs mer här. Sändare och mottagare M 10

Ett problem med M4 och M5 var att de inte fungerade så bra i sträng kyla. Signalisterna fick värma sändarna mot kroppen innan de kunde börja användas.

Man införde därför också ett reservsamband i form av en radiomottagare inbyggd i en bit rör. Denna mottagare var inställd på att ta emot finska rundradions nyhetssändningar där man kunde smyga in kodade meddelanden till fjärrpatrullerna i nyhetstexterna. Mottagaren fick täcknamnet Töpö (efter töpöhäntä; harpalt eller stubbsvans). Radiomottagaren Töpö







Eftersom ovan beskrivna sändare och mottagare var utrustade med elektronrör måste fjärrpatrullerna även medföra batterier. 90 - 120 volt för anodspänningen och 1,5 volt för glödspänningen krävdes. Se mer här.

Den som vill veta mer om fjärrpatrullernas radio kan läsa fler detaljer här:
http://personal.inet.fi/koti/antero.tanninen/ATT00013.pdf

Åter till artikeln

    Innehåll