Claes Bengtsson berättar här om överfurir Torsten Bengtssons tjänstehäst, varmblodsvallacken Vitfot. Torsten var stallchef på Hälsinge regemente.
Vitfot var en kraftig vallack av varmblodsras. Färgen var fux (rödbrun med vita tecken). Hästen var en av regementets stamhästar och egentligen avsedd för användning vid utbildning av anspansförband. Den var skolad som rid- och körhäst.
Som stallchef fick Torsten förmånen att ha en ”tjänstehäst” och Vitfot användes nästan uteslutande som motions- och tävlingshäst, av honom, men även som ridskolehäst vid utbildning av befäl och frivilligpersonal på regementet.
Vitfot blev en framgångsrik hopphäst och tävlade för det mesta i de högsta klasserna. Sonen Claes red honom vid några hopptävlingar och vid den årligen, på hösten, återkommande Hubertusjakten.
Torsten lärde sin häst en del konster och kallade honom ibland för ”cirkushästen”. Vitfot räckte vacker fot, den högra, för att få en sockerbit. När exempelvis någon ”Blå Stjärna” red hästen kunde Torsten stå vid banan och säga ”titta Vitfot en ekorre” varvid ekipaget tvärstannade, oavsett vad ryttarinnan gjorde, och hästen sträckte mulen mot talltopparna. Torsten hade tränat Vitfot till detta genom att bjuda på en sockerbit, som räcktes fram från sadeln, mellan öronen. När stallchefen kom in i stallet, och ropade Vitfot, gnäggade hästen muntert till svar.
Den dag då Vitfot fraktades bort på grund av hög ålder stannade Torsten hemma från jobbet.
Vitfot i stallet på Kungsbäck (teckning av okänd upphovsman).